Interpellation angående skadereduceringsåtgärder inom beroendevården

Till folkhälsominister Maria Larsson KD

Sveriges beslutsfattare bortser i allt för många sammanhang från etablerad internationell forskning kring skadereduceringsåtgärdernas positiva effekter. I stället har beroendevården fått styras av ideologiska skygglappar utifrån den moralistiska utopin om ett narkotikafritt samhälle och sällan har de som faktiskt rörts av besluten d.v.s. brukarna själva fått komma till tals.  

Tanken om ett narkotikafritt samhälle är i grunden en god idé, om än en väldigt naiv.

Vi måste acceptera – oavsett om vi vill det eller inte – att narkotika förekommer i samhället och att människor, oavsett hur många indoktrineringskampanjer staten iscensätter, kommer att fortsätta använda.

Ett beroende medför många olika bekymmer för individen, såväl fysiska som psykiska. Att bryta ett beroende är oerhört – för att inte säga extremt svårt – och långt ifrån alla klarar av det. Därför är det viktigt att vi lyssnar på vad en nästan enig internationell forskarkår föreslår för skadereduceringsåtgärder för att minska lidandet för de beroendepersoner som inte klarar av att leva i total avhållsamhet. 

Sverige ligger långt efter i frågan om skadereduceringsåtgärder och de individer som inte känner motivation eller möjlighet att påbörja ett liv i total avhållsamhet behandlas i flera fall inhumant och anses vara opålitliga människor.

Berondevården har på många punkter misslyckats och skapat ett i många fall helt onödigt humanitärt lidande. Missbruksutredningen bekräftar också denna bild och drar slutsatsen att personer med beroendeproblematik har en svagare ställning än andra patientgrupper, i form av sämre vårdtillgänglighet, bemötande, längre väntetider samt mindre möjligheter att i samråd med vårdgivare påverka sin egen behandling.

Detta i kombination med oavanstående av en välutvecklad skadereduceringspolitik har fått till följd att många människor utsatts för livshotande situationer som flera gånger till och med resulterat i såväl självmord som dödliga överdoser. Detta skulle med en utvecklad skadereduceringspolitik kunna undvikas i större utsträckning.

De argument som hörs från motståndarsidan bygger på fördomsfull konservativ moralism om att skadereduceringspolitik och substitutionsbehandling skickar fel ”signaler”. Det är för mig obegripligt som medmänniska hur man kan tycka att det är fel att utifrån erkänd forskning och vetenskap utveckla en beroendevård som minskar överförbara dödliga sjukdomar som hiv, minskar prostitution, överdoser, narkotikarelaterade dödsfall, kriminalitet samt förbättrar beroendepatientens fysiska, psykiska och sociala välbefinnande.

Dagens förlegade moralpolitik kräver människoliv. Alla patientgrupper som bär på en sjukdom får hjälp och medicin för att lindra sjukdomen. Exakt samma sak måste börja gälla för narkomaner. Den som hävdar motsatsen kan inte med trovärdighet stå upp för principen om att alla människor har rätt till likvärdig våd.

Missbruksutredningen fastslår vidare att missbruket kostar 150 miljarder kr årligen och vi har alla som medborgare ett intresse av at hitta lösningar om hur vi kan minska den kostnaden, men framförallt skapa ett drägligare liv för de människor som varje dag lider och dör i sitt beroende.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga folkhälsominister Maria Larsson (KD) följande:

  • Avser folkhälsoministern att i större utsträckning än idag utveckla skadereduceringsåtgärder inom beroendevården i Sverige och att vården för landets narkomaner och alkoholister blir mer likvärdig oberoende vart i landet man bor?
  • Hur ställer sig folkhälsoministern till att ett nationellt sprutbytesprogram införs i Sverige?
  • Avser folkhälsoministern vidta åtgärder för de narkomaner som uppfyller kriterierna för att komma in på metadon- eller buprenorfinprogrammet att de också omfattas av samma vårdgaranti alla andra patientgrupper?
  • Avser folkhälsoministern införa en för vården tvingande konsekvensutredning vid alla ofrivilliga utskrivningar från substitutionsprogram där det i konsekvensutredningens slutsatser ska vägas mot scenariot att patienten kvarblir i behandling där man utifrån konsekvensutredningen tar ställning till vad som är bäst patientens samt sjukvårdens uppdrag; att rädda liv och hälsa!
Annonser

2 thoughts on “Interpellation angående skadereduceringsåtgärder inom beroendevården

  1. Hej,
    Vill bara säga att du har på denna korta tid lyckats vända något negativt till något otroligt positivt!! Allt jävla snack om att du fick LVM osv. Jag vill tacka dig för att du ger dig in i kampen mot ett drägligare liv för oss missbrukare, brukare eller vilket av alla orden som finns för att beskriva att vi e monster.
    Jag såg på interjuven hos Malou att hon direkt såg ner på dig och ställde riktigt dumma frågor, du va duktig och gav henne svar på tal. Jag menar, med vilken rätt har hon att ifrågasätta dig, en folkvald person, om det är rätt att du e kvar i riksdagen efter det som skett. Jag blev så arg! Undrar hur många av alla i riksdagen e smyg alkisar, garanterat finns det några. Jag själv ska få tillbaks mitt metadon efter massa problem och väntan,
    har fått köpa min medicin svart i ett år nu, och så ska det inte vara!
    Ta hand om dig och du ska veta vilken uppbackning du har av oss all ute på ”gatan”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s